Elak matte!

Jag menar, hur KAN hon slänga ut Molly och mig i trädgården när det är 10 plus grader och solsken ute!!!

En gammal dams intresse

En bra säng är att föredra när man är 11 år.

Efter två kommentarer från Mollys matte, vågar man inget annat än att tillägna ett helt inlägg om Molly (för hennes egen matte är ju SÅÅÅ bra på att uppdatera sin egen blogg, fnys...).

Molly hör i vanliga fall hemma i Svedala, men kommer ursprungligen från norra delen av vårt avlånga land. Detta leder ibland till språkförbistringar här hemma har jag märkt! Fraser såsom "gå ner från sängen", "Pelles mat" och "vänta" låter antagligen helt annorlunda när hennes norrlänska matte säger dem och när jag då brölar dem på skånska står Molly helt oförstående till det hela, och gör som hon vill ändå.

Här i byn har hon redan satt skräck i hund-slynglarna, som inte har vett att hälsa på ett ordentligt sätt. Men annars kan man glatt trippa fram till de mänskliga tonårspojkarna och tvinga dem att kela med en. Har försökt att fånga Molly på film när hon "svimlar", dvs hon helt plötsligt slänger sig på rygg och gnider sig i gräset. Men där av alla situationer är hon snabb!

Och jo då, även Molly är en labbe men är man 11 år trippar man lite skojjigt i vattenpussarna som har samlats på cykelstigen, som sig bör när man har nått sin bästa ålder!

Att vara ägare till en labrador...

Innebär ganska ofta att man hör ett plums bakom ryggen, följt av flera skutt och plums och förtjusta frustande...

Detta hände idag när vi kommit hem efter vår träff med träningsekipaget i Burlöv. Pelle fick följa med och träna lite innan de kom, och sen när vi kom hem så gick vi en runda i byn. Jag gick och funderade på vår träff, och då tog Pelle chansen. "Carpe diem" skrek han!

Walking on the sunny side!

Jäkla papparazzi-matte igång igen...

Jaha, nu ska man ta foto framifrån!

Vi vänder andra kinden till...

Ute på långrundan idag var det varmt! Uppemot 15 grader. Funderade under rundan om det skulle finnas kvar någon snö plätt alls, och jodå! Vi hittade en hög i skuggan av ett par träd men jag tror inte den ligger kvar imorgon... Pelle var uppe och klev på den och kissade på toppen, så nu har vi sagt hej då till den!

Imorgon ska vi iväg till Burlövs brukshundklubb, ska träffa mitt träningsekipage och tänkte träna Pelle lite innan men framförallt ha kul ihop. Molly får stanna hemma, synd om henne annars att sitta och ha tråkigt i en bil. Hon har det bättre att gå hemma och mysa i trädgården.

Är fortfarande jätteglad över att lydnadsklass 2 kursen blir av! Camilla skulle anmäla henne och Nouchi också, och Pamela kanske är sugen hon också... Ja, man binder ju inte upp sig på en lång tid framöver, bara en månad drygt, så mig passar det utmärkt!

Hopp och förtvivlan!

Fast i ändrad ordning då...
Beklagade mig ju senast för att det troligen inte blir någon kurs i lydnadsklass 2 på Trelleborgs brukshundklubb eftersom de inte hört av sig. Men igårkväll så ringde de! Tjohooo! Hela april blir en enda träningsorgie i lydnadsklass 2 slipning! Vi kommer de flesta veckor köra två träffar per vecka. Tyvärr krockar det två gånger med instruktörs utbildningen, men jaja, så blir det ibland.

Dessutom har jag haft intensiv mailkontakt med Veberöds brukshundklubb angående min anmälan i deras lydnastävling på söndag. Började ana ugglor i mossen när det inte dök upp något PM, och mycket riktigt, för ANDRA gången har jag fallit ur deras system. Så, anmäl er inte för tidigt till tävlingar, för då är risken stor att man faller ur... Det löste sig nu imorse, jag fick ett PM (där jag inte står med) och ett mail där det står att jag är välkommen. Kommer att ta med mig mailet OM det skulle bli klydd på söndag... Usch, för sånt här strul! Iallafall startar min grupp klockan 10.00, och det är Carina Larsson- Bartel som är domare (jag fick skriva protokoll till henne på lydnadstävlingen i Svedala), hon är duktig och sträng. Jag håller tummarna för att Pelle och jag gör en kanonprestation...

En rolig sak är att vi har en gäst hos oss nu en vecka framöver, Lindas gamla labbetik Molly! När Linda räckte över kopplet skrattade sambon och jag lite, då Molly inte har någon snabbare framfart när man är ute med henne. Kopplet är mest för syns skull, hihi. Dock har hon satt skräck i både bullterriern Slanten och västgötaspetsarna Sigge och Nalle, man bemöter inte en gammal dam hur som helst minsann... Så det så!

Tyvärr!

Jag har fortfarande inte hört något från Trelleborgs brukshundklubb om det är fler som anmält sig till kursen i lydnadsklass 2. Så det blir väl ingen... Skit också! Jag som blev så glad när jag såg att de erbjöd en sådan kurs!
Om du är intresserad av att gå en kurs i lk 2, anmäl dig omgående till Trelleborg så den kommer igång. JAG behöver gå den!!!

Bizzy little bee...

Även Jörgen Thynell har skrivit en bok!

I lördags var det som sagt gästföreläsare på intruktörsutbildningen, denna gång Jörgen Thynell. Hundförare hos Tullverket och aktiv inom SBK sen många år tillbaka, inom Ängelholms brukshundklubb där även min pappa är involverad.

Pelle var med eftersom sambon inte skulle vara hemma under dagen, så jag tänkte att han kunde vara med lite i bakgrunden. Men Pelle fick agera visnings-hund när Jörgen skulle demonstrera olika zoner, tekniker och agerande. Intressant att se hur Pelle reagerade gentemot Jörgen, men cool kille som Pelle är tog han inget extra för det. "Jaha, ska jag vara hos dig nu? Jaja, matte sitter ju därborta så okej då" verkade han tänka. Det var bara mot slutet som Pelle tyckte det började bli jobbigt och ville "hem" och boosta hos matte. Tyckte att han skötte sig fint.

Värre var det när vi gick ut för att titta på andra ekipage. Pelle protesterade med pip i klubblokalen, såsom han gör när han blir lämnad ensam och inte får vara med och träna. Å vad gör man i en sån situation? Går jag in, tror jag att det blir en belöning att jag kommer in till honom, att pipet blir verksamt och det vill jag ju INTE. Så jag stod kvar därute och försökte ignorera. Lättare sagt än gjort...

Jörgens metoder då? När han själv utförde dem tyckte jag att det var helt ok. Lite åt "tuffare" hållet men med Jörgens fingertoppskänsla var de väldigt respektfulla mot hunden ändå. När däremot en av ekipagen där ute provade, tyckte jag att det blev lite väl mycket ryckande och slitande i hunden. Jag hade varit mycket tydlig, och varit mycket noga med hur föraren använde metoden. Personligen hade jag nog inte visat metoden för den "typen" av förare. Fördomsfullt av mig kanske?

På kvällen när vi kom hem var det bara att försöka snygga till sig och bege sig iväg på nytt, eftersom Louice hade födelsedagskalas i Malmö. Gissa om jag sov gott den natten...

På lördag...

... så är det återigen dags för en heldag med intruktörs utbildningen!
Klockan 09.00 börjar vi, och gästföreläsare denna gång är Jörgen Thynell, som bland annat skrivit boken "Grunden med hunden". Jag har inte läst boken, och inte heller hört så mycket om den men det ska bli intressant att lyssna på Jörgen (hoppas jag).
Om Jörgen vet jag heller inte så mycket, mer än att han är aktiv inom Ängelholms brukshundklubb (som även min pappa är aktiv i) och att han arbetar inom Tullen som hundförare.
Jag hoppas att det blir en kanonbra dag, och Pelle ska dessutom med som statist vilket alltid är trevligt.

Update från Dumlan!

Fick detta mms:et från Lotta för en stund sedan, Dumlan är helt färdig!

Galen besökare!

Lotta och Dumlan!

Dumlan och Lotta!

Å vi pratar inte om någon galen-briard (även om vi gillar Kimba)! Vi pratar tokig labradortös på 10 månader! Vi fick idag den stora äran att träffa Lotta och Dumlan. Förra gången Dumlan var här, var när vi hade släktträff med Hobbe och Smilla samt Skurupsgänget, och då for Dumlan runt som en toka med pipegrisen i munnen. Även idag hittade Dumlan pipegrisen, men eftersom vi var inomhus var tempot något lägre.

Dumlan är väldigt lik sin mamma Isa, till sättet. Samma turbo motor och har väldigt snabbt att fatta olika övningar.

Lotta och Dumlan fick träna på att kalla in, i vardags situationer för de behövde de träna på. Vi började i trädgården med en lång-lina på (Pelle stod innanför altandörren och stirrade avundsjukt på). Sedan avancerade vi ut i byn, och hittade en och annan "go" fläck som fick agera störning när Lotta kallade in. Dessutom fick Lotta jobba sig varm med att leka vilt med Dumlan som belöning, och DET tyckte Dumlan var himla skoj!

Det är roligt att träffa och prata med Lotta, då hon är utbildad IMMI instruktör (http://www.immi.nu/), vi har liknande tankesätt fast vi är utbildade inom olika grenar i hundtränar världen. Gissa om vi babblade mycket?

Så tack till Lotta och Dumlan för en väldigt trevlig eftermiddag!

Ps: Nu ska jag gå och vila...

Hundars och vargars beteende.

Var ju igår iväg med instruktörs utbildningen till Staffanstorp, för att deltaga i en heldags seminarie om "Hundars och vargars beteende" av den danske etologen/ beteende biologen Freddy Worm Christiansen.

Mycket intressant dag, men många tänkvärda saker. Ska önska mig den boken i födelsedags present (finns på http://www.canis.se/ för den som skulle vara intresserad).

Det visar sig att mamma faktiskt har varit på Freddys och hans frus vargmuseum, blev inte ett dugg avundsjuk på det heller... nej, nej...

Idag skiner solen och humöret åker i topp, och livet känns lite lättare! Var ute och promenixade med Pelle i en timme, vi passade dessutom på att göra en helkropps-inpackning med skånsk lera på Pelle. Tror det kan vara bra för den labradoriska själen att bli "litta schitt". Man kanske skulle sälja det dyrt till hundsalonger i storstäderna?

Efter promenaden intog vi trädgården, och den (förbannade) "rutan". Att sända en hund mot en ruta bestående av 4 röda koner, och att få denne att ställa sig på en tänkt punkt i rutan är inte lätt men vi ger oss inte!

Vi tränade även fritt följ, och vilken kontakt! Min "vardagsträning" har gett resultat!!! JIPPI!!! Å för skoj skull körde vi apportering, samt inkallning med ställande.

Bor mittemot en förskola, och de små barnen sover middag utomhus, jag undrar hur mycket de kan sova när jag står och ropar "BRAAAA", "STAAAANNAAAA", "RUUUUUUTAAAAAN" och däremellan Pelle piper som en tok med favvobollen...

Lite besviken...

Inte hej nu... =(.

När jag fick planeringen för instruktörsutbildningen, såg jag att vi skulle på ett vargseminarie den 14 mars. Snabbt som attan drog jag slutsatsen att vi även skulle få träffa vargar. Detta var totalt felaktigt av mig att dra den slutsatsen... Förstår ni HUR besviken när jag insåg att vi inte skulle det? Det var nästan så att underläppen började darra lite...

En av mina drömmar uppfylldes hösten 2008, då jag äntligen fick simma med delfiner (köpte till och med en sviiindyr dvd med technomusik för att kunna återuppleva det igen) när sambon och jag reste till Mexiko.

En annan är alltså att få träffa vargar. Jag kommer alltså inte att få träffa några vargar nu på söndag. Men någon dag... då så...

Spriiiiing!

Man kan springa utan att jaga cyklister...

Springa mot en matte som lockar med godis...

för är man labbe är man ofta sugen på något gott...

eller alltid kanske är mer korrekt?

Ur Sydsvenskan:

Hundägare polisanmäld för lösspringande rottweiler
Av Tommy Lindstedt
Publicerad 9 mars 2010 6.30 Uppdaterad 9 mars 2010 15.38

En hundägare har polisanmälts för att inte ha sin rottweiler kopplad. Kvinnan försvarar sig med att hunden inte är farlig utan bara gillar att jaga cyklister. (Ja, nått nöje får väl hundstackaren ändå ha???! Å det är väl bra motion för rottisen att springa efter cyklister!)

LUND. Flera polisanmälningar har gjorts mot hundägaren. Bland annat av en kvinna som tillsammans med sin hund passerade hundägarens hus då rottweilern och en terrier rusade mot dem. Enligt kvinnan ska rottweilern ha hoppat upp mot henne och nafsat henne i jackärmen. (Jag är mer rädd för en terrier än en rottis faktiskt. Terrier är banne mig mer ettrig!)

Även grannar till hundägaren har klagat över att hundarna springer lösa utan tillsyn medan hon är borta. I ett polisförhör har en av dem påtalat att hundarna utgör ett hot mot dem och andra personer som passerar huset och strövområdet där omkring. En av grannarna anser att polisen borde omhänderta rottweilern.

Kvinnan som äger hunden har i polisförhör uppgett att "hunden är extremt snäll och att den aldrig bitit någon". (Hittills ja!)
Hon har även sagt att rottweilern gillar att jaga cyklister och att ju fortare någon cyklar desto "roligare tycker hunden det är att springa efter". Därför har hon uppmanat folk som passerar huset att hoppa av cykeln för att istället leda den förbi fastigheten. (Det verkar som att kvinnan anser att samhället ska anpassa sig efter henne istället för tvärtom, kanske vore problemet avlöst om kvinnan kopplade sin hund. Känns lite som Don Quijoutes kamp mot väderkvarnarna?)

Förra året skickade polismyndigheten ett brev till hundägaren. Hon uppmanades då att hålla rottweilern kopplad. Om inte det skedde riskerade hon att få hunden omhändertagen med hänvisning till lagen om tillsyn över hundar och katter.
Nu har hon åter polisanmälts för att inte hålla hundarna kopplade.

Vad ska man säga? Tänk om kvinnan kunde bege sig ut och cykla med rottisen? Så trevligt det hade varit för alla inblandade! Rottisen fick springa, allmänheten känna sig tryggare och kvinnan fick en lugn stund utan polisanmälningar...

Husse tar de bästa bilderna!

Eller vad säger ni om denna? =)

Lysande!

Det är vad man skulle kunna säga om solen denna helg i skåneland!

Igår kände jag mig fruktansvärt rastlös, och rutinerad sambo som man har, drog han ut mig på en lång runda på vischan. Solsken i ansiktet, minusgrader (= mindre lerig hund, bra) och bara gå och babbla gjorde susen, och samtliga i hushållet fick en lugn kväll.

En annan bra sak med solen är att trädgården börjar töa och Pelles leksaker ser dagens ljus. Vi hittar dummie, en pipegris, en vattenskål med is i (nam-nam tyckte Pelle) och bollar i diverse storlekar! Rena vinsten om man frågar Pelle!

Idag ska jag träffa mitt träningsekipage, Torbjörn och Baloo. Tyvärr har Baloo fått en korsbandsskada, så jag måste fundera ut hur vi kan träna inkallning med störning utan att Baloo springer eller rör sig för mycket. I dag får fokus ligga på störningarna helt enkelt, utan rörelse. Inte helt lätt med en tokglad och vild rottweiler...

Blev erövrad hemma hos Louice...

Louice bjöd matte på hemmagjorda kakor, men inte tusan fick jag smaka...

Pinan.

Stjärnan sitter på stjärnmattan!

Vi åkte in till Malmö ännu en gång denna veckan. Har hört att det ska finnas hemska pitbullsterrier (hur kan något med bullar vara hemskt?) ska finnas i stan men jag har då aldrig mött någon. Däremot kan jag tänka mig att Lisa, mattes kompis golden retriever kan uppfattas som... udda? Hon badar framtassarna i vattenskålen inomhus, kastar sina leksaker på mig men jag får inte leka med dem och försöker dessutom få mig att leka vilt inomhus vilket man faktiskt inte gör!

Matte och Louice satt vid ett bord och gastade (sjöng sa de att de gjorde) och jag försökte sova medans Lisa höll låda. Sen gick vi ut och gick en promenad. Såg en jättestor hund (grand danoise) och en valp av samma ras. Valpen var ju för sjutton lika stor som jag! Å helt galen. Näe, bäst är det hemma för där är jag bland de stora i byn. Å i byn har vi en bullterrier, och han är inte hemsk...

Pelle erövrar... Malmö!

Pelle spanar ut över vattnet och fågellivet (birdie nam-nam?).

Matte...? Hur kommer vi dit ut?

Hittade en gul blomliknande grej utanför dörren! Nalkas våren tro?

Pelle och jag har varit i Malmö idag, och passade då på att gå en runda i Pildammsparken och få lite fågelskit under tassarna och skorna. Trodde vi skulle få tillfälle att träffa lite andra hundar, men de vi "träffade" var småhundar, som mattarna och hussarna tog åt sidan när vi möttes på gångbanan. Tradit!

Nåja, vi fick ha roligt själva och Pelle såg ut som en kung när han skingrade ett stort gäng med canadagäss. Min förra hund Ture (en bedlington terrier) blev jagad av ett par canadagäss i en annan Malmö park för ca 15 år sen, men han var ju typ 20 kg lättare än Pelle och betydligt mindre.

När vi var i Malmö var vi också på jakt efter en "Blinki", dvs ett orange "halsband" i plast/pvc med lampor i som blinkar runt hela halsen. Det var lättare sagt än gjort! De flesta har endast blinkande halsband med lampor runt halva halsen. Vad hjälper det när man släpper hunden och den blinkande delen har glidit runt och är på andra sidan hundens hals? Inte mycket kan jag meddela! Om någon av er har tips på var jag kan hitta "Blinki", så skriv gärna det i kommentarsfältet här nedan!

Pelle tyckte det däremot var väldigt spännande att följa med in i djuraffärerna. Varför ställer butiksägarna te x ben och godis i knä-nivå? Är det för att vi ägare ska tvångsköpa de grejer som hundarna har halvt käkat upp i affären när vi för en sekund har ägnat oss åt någon intressant produkt? Jag har en matglad labrador för tusan!!!

Mycket att göra!

Ojojojojoj, vad jag har varit hemma lite i helgen! Typ hemma om och sovit.
I fredagskväll var vi med intruktörsutbildningen och lyssnade på Kerstin Malm, en fd forskare och etolog. Hon pratade om... ja? Ganska många saker som (för mig) var väldigt självklara saker, bla att man ska vara kritisk mot s.k. quick fix metoder (hundcoachen, Cesar Milian osv). Men det vet vi ju! Saker är ju aldrig så lätta och går så fort som på tvprogrammen! Samt att de hanterar problemhundar/ägare, och det är ju inte alla som har problem med sina hundar, och då behöver vi ju inte de metoderna.
Ja, tyvärr gav fredagen och lördagen mig inte så mycket som jag hoppats, men man kanske har blivit lite kräsen också eftersom man har lyssnat på så många...? Däremot kan jag tänka mig att nyblivna (eller relativt) kan ha stor nytta och glädje av hennes föreläsning. Å sen har jag svårt för föreläsare som stup i kvarten ursäktar sig för allehanda saker, denna gång tjatades det om att vi var trötta. DET HJÄLPER INTE!!!

Söndagen var desto bättre! Vi (i intruktörsutbildningen) träffades utanför Bjuv, i Järavallen och hade med våra egna hundar. Pelle fick prova på uppletande och ljudmarkering, båda aktiviteter som han tyckte var väldigt roligt!

Just nu håller jag på att fundera på om jag faktiskt ska göra ett MH test på Pelle (mental test). Man brukar göra det på hundar som är strax över året, inte på gamla gubbar... men vad sjutton! Jag tror att jag ska utsätta honom för det iallafall, det är ju intressant att se hur han reder ut olika situationer. Just nu försöker jag nästla mig in hos en briarduppfödare, och hoppas att hon har en plats över till oss i april, håll tummarna!