Fantastiskt! Eller bara bonna-tur?

Igårkväll var jag nere på brukshundklubben eftersom jag skulle hålla kurs. Med mig hade jag Pelle, då vi skulle agera störning till mina kursare.
Innan kursarna kom tränade jag Pelle lite i lydnadsklass 2 momenten. Han har blivit bättre på fria följet men pendlar fortfarande något. Önskar att han kunde befinna sig med sin bog i höjd med mina ben lite bättre, men det är bara att bita ihop och lägga pannan i djupa veck.

Kastade lite apport, vilket är ett favoritmoment. Alltid roligt att springa ut och hämta!
Så tänkte jag, ska jag köra rutan (sändande med ställande)? Äh, jag skiter i det. Eller? Vi testar... Döm om min förvåning, jag skickar Pelle med kommandot "framåt" och ut far han som en kanonkula, rakt ut mot rutan och stannar så fint när jag ropar "stå" mitt i rutan. Shit vad hände, tänkte jag. Provar en gång till från andra hållet, samma sak händer!!! Sen vågar jag inte prova mer, hahahaha! Antingen har momentet satt sig eller så hade vi ren och skär bonnatur...
Kan berätta att mina kursare hade en väldigt glad och inspirerad instruktör den kvällen.

Fin jacka!

Sån här fin jacka får man minsann när man blir instruktör på vår brukshundklubb! Stora och bra fickor och varm är den också. Gött!

Detta ska tydligen vara bland de senaste hjälpmedel för att hindra hunden drar i kopplet. Det är en dosa som avger ett högt ljud när hunden drar, man fäster den mellan kopplet och halsbandet. Ja... jag säger då det...
Dog-e-walk heter den för den som är intresserad och priset är ca 750 kr.

Äntligen promenad!

Från vänster: Moa (i ryggsäcken), Malin, Linda (med tjocka magen) och sambon. Briarden Cookie, Tollaren Guinness och Pelle (som inte såg meningen med koppel denna dag...).

Guinness kastade sig i sjön, vilket Pelle också ville, meeeen här var ju djupt!!! HUA!

Matte var ivägen när vi sprang som tokar!

Man måste fika när man går i skogen. Å det gjorde vi, massor. Värst var fika-proffset Linda. Kanske därför hon har så stor mage? Fast, det hade ju matte också ett tag... hum...

Matte tvingade oss till en gruppbild också. Sen sprang vi och tiggde fika.

Det är minsann inte ofta vi hinner att träffas, men när vi väl gör det är det alltid supertrevligt! Tyvärr fattades vi Pamela, men så är det när man måste jobba ihop till brödfödan. Malin är värsta skogs-stigs-kännaren, så hon visade oss en trevlig lite promenad, som även var barnvagns vänlig. Bäst av allt var nog ändå när hundarna kunde springa som tokar vid sjön och vi fikade. Det kanske även hade varit bra om vi tvåbeningar hade sprungit som tokar vid vattnet?

He he...

Tog en iallafall... pip, piiip, piiiiiiiiip! Catch me if you can!!!

Livet är orättvist.

Matte påstår att dessa fina pipeleksakerna INTE är mina, de har Alvin fått av gammelmatte. Jaha. När fick jag något av gammelmatte senast? Va? Va? Va?

Nu är det...

... höst i Skåne! Lovely!