Husse busar!

Ibland hittar husse på egna små lekar. Man kan alltså trä lillhusses tröja över huvudet så ska Pelle ta av den. Det var roligt!

Fikar

Är man och fikar hos en briardägare, får man don efter person. En kaffemugg med Briard så klart! Å ja, jag, Linda och Malin var hemma hos Pamela och fikade.

Sängfösare?

Det är inte ofta man får en tuggis, så det är till att ha koll på den dygnet runt så ingen tar den förrän man är klar med den...

Pysmys

Kan det finnas något mysigare än att käka tuggis på gräsmattan när det regnar? Tror inte det...

ÄNTLIGEN!!!

Så kom de då till slut! Tjocka släkten!!!

Det badades på labradorers vis i trädgården medan hussarna och mattarna mumsade på gammelmattes paj. Kusinerna från huvudstaden roade sig kungligt i morbror Pelles badbalja, men när Pelle ville bada... då fick Hobbe snällt flytta på sig... (tror aldrig jag sett Pelle med så hög svansföring förr faktiskt!).

Därefter bar det av till Svedala brukshundklubb för lite lek bland agilitygrejerna. 5 bruna labradorer hoppade över hinder, sprang i tunnlar (en liten påg med sin mormor också...) och slalom som värsta Stenmark. Oj vad skoj vi hade det, och oj vad varmt det var!

Liten Hobbe tittar ut...

Hobbe (till vänster) med morbror Pelle.

Calle och Hobbe i farten!

Pelle funderar över godisarna som ligger uppe på A-hindret... vågar man? Njaaeeee....

Då försöker vi, gruppbild 1...

Försök nr 2...

Försök nr 3, (Pelle längst till vänster tycker att nu får det räcka)!

Tusen tack till Calle och Katariina för att ni förgyller vår tillvaro varje år, hoppas vi kan fortsätta att träffas många år framöver!

Å tack till tanten/ gammelmatte/ mormor som fött upp dessa bruna godingar som bjuder på så många skratt och tokigheter!

När kommer de?

Pelle ligger framför ytterdörren och väntar. När kommer de undrar han? Klockan 12.00 kommer de, säger jag. Suck, säger Pelle...

För det kommer väl gratis?

För ett par veckor sedan gick jag med Pelle på en promenad i här hemma i byn. Känner vid dethär laget till de flesta hundägnarna då byn är ganska liten men trevligt nog tillkommer det nya hundägare då och då. Vissa av hundfolket gillar mig, andra inte av olika anledningar men så är det ju.

Pelle och jag hamnade bakom en medelålders kvinna och hennes terrier, och eftersom vi har hyfsat högt tempo när vi går, kom vi ganska snart ikapp dem. För att inte överraska så brukar jag prata lite med Pelle och göra andra ljud så att de vet att människa med hund kommer bakom, och då kan de välja vad de vill göra te x gå åt sidan eller hälsa, what ever.

Kvinnan väljer att gå åt sidan med sin hund, jag hälsar och precis när vi är i höjd med dem säger kvinnan (riktat till sin hund) " där ser du, så fint ska man gå". Jag. kan. inte. hålla. mig... "Tack det var snällt sagt, men det kommer ju inte av sig självt, det ligger mycket träning bakom faktiskt. Det kommer ju inte gratis". Kvinnan hade inte något svar på min replik.
Kanske hade hon inte tänkt på det viset. Att det inte kom gratis liksom?