Hum, ibland kan man bli, hur ska vi säga, lite smått tokig på sin hund... Efter jobb hämtade jag Pelle på dagis, skulle lämna honom rastad till Linda. Vi går på ett område strax utanför där Linda bor och jag är inte uppmärksam som jag så här i efterhand borde ha varit.
Det fanns nämligen ett dike med sunkigt vatten! Oh, vad skojjigt sa Pelle och slängde sig ner där! Han vadade fram och tillbaka och slog dövörat till när jag vrålade på honom att genast se till att pallra sig upp därifrån. Typiskt! När man är lite småstressad, ska lämna hunden hos någon annan (visserligen hundmänniska), och själv ska bort. Shit, shit, shit!
När vi kom hem till Linda, var hon ute med hundarna och hennes kille Ante var hemma med sonen Lucas. Snälla Ante erbjöd deras dusch så jag fick spolat av det värsta av Pelle, som tyckte att jag överdrev hela situationen. Litet lerbad har väl aldrig skadat?
Nåväl vi kom till teatern, och när jag hämtade Pelle hade han skött sig utmärkt. Han hade tillochmed erbjudit sig att provsmaka både det grillade köttet och pommes frittsen. Det är en gentlehund det!
