lördag 21 januari 2012

Hur väljer man sin hund?

"Vissa" människor som skaffar hund... Kan inte låta bli att undra, hur tänkte du där? För mig låter det otroligt ogenomtänkt att införskaffa en hund (alltså en LEVANDE varelse), mycket på grund hur hunden ser ut! Hur den ÄR tar man inte så mycket hänsyn till alls. Inte konstigt att många av "de där" får svårigheter med sina hundar. Och när man får svårigheter heter det att hunden har DAMP ( och det hjälper nog att vi kastrerar hunden, så blir han lugn och fin). Ja, för att hundens genetiska egenskaper skulle spela in har ju inte med saken att göra... eller? Nu menar inte jag att jag är perfekt i mina hundval, men lite bakgrundskoll gör man väl ändå???

Varje dag passerar jag och Pelle en marklägenhet i byn, där det ibland står uppbunden en vitherdehund i trädgården, som skäller hejdlöst när vi passerar. De som bor där sliter tag i linan, vevar in hunden och ryter och skäller på den (gärna ett slag eller två också har jag noterat). Nästa gång vi passerar skäller hunden om än ännu mer... Blir så frustrerad och ledsen över hur missförstådd hunden är! Han gör sitt jobb, "matte/ husse någon närmar sig utanför tomten, har ni noterat???" Jag vet också att om jag skulle ställa mig och konfrontera, kommer hunden att råka än mer illa ut nästa gång jag passerar, för att den ska hålla käft. Så, därför ställer jag mig en bit utanför tomten och ropar så högt jag kan "HEEEJ" och vinkar och ler, står kvar ett tag också så att de förhoppningsvis inte dänger till hunden (för de vågar de inte göra när jag tittar på dem).

Nedan har jag listat några hundraser som jag varit/ är intresserad av att skaffa (om någon är intresserad vill säga). Någon kanske kommer in i mitt hem, någon aldrig eftersom de inte kommer passa med det jag vill ha hunden till och träna med! Men alla är väldigt fina...


 Akita.
Blev helt kär - i utseendet! Så ståtlig... Svårtränad har jag förstått?

 Boxer.
De jag har mött har varit helt... härligt tokigt galna? Men oj, mycket allergier där också...

 Grå schäfer.
Oj så fina... Bra att träna till det jag vill träna, men står jag ut med pipandet????

Australian Kelpie.
Mmm, fin... de jag har mött är väldigt trevliga, bra träningshund. Ett uns för små bara... men högst troligt att en sådan kommer hem till oss någongång.


Men, det kommer nog alltid att finnas en labbe i mitt hem!
Bild tagen av Pamela Ackerup och stulen från hennes blogg!

4 kommentarer:

Karin L sa...

Håller fullständigt med dig! Vad tänker folk på? Eller än konstigare, när dom väl skaffat hunden och de inser att den är ganska jobbig, varför då inte ta reda på saker och ting och sysselsätta hunden???? Själv har jag oxå varit inne på Akitan den är så vacker. Men sen var jag mer inne på shiba, trots att den är ganska liten. Men än så länge är det oxå labbe för mig. Vi får se framöver :-) Krama Pelle från mig om god bättring!

Töserna i Skurup sa...

Jadu, Anna. En gång labbe, alltid labbe. De är väldig svåra att komma ifrån. Annars Kelpie, håller med dig.

Töserna i Skurup sa...

Jadu, Anna. En gång labbe, alltid labbe. De är väldig svåra att komma ifrån. Annars Kelpie, håller med dig.

Ingrid sa...

Ja visst e folk konstiga. Tror inte dom tänker så mycket utan bara ser utseendet!Sen blir det fel. Brister nog mest i att man tror hunden sköter sig själv o inte behöver aktivering. rätt hund på rätt plats så blir det oftast bra! Jag har hittat min ras. Men annars står schäfer o Sheltie högt i kurs hos mig.Men jag blir mina långnäsor trogen!