Allergi hos hund.

Idag när Pamela och jag hade valpkurs på klubben, började vi prata lite om sjukdomar hos djur såsom epilepsi varpå vi kom in lite på allergier.
Pelle har ju tyvärr utvecklat 2 allergier, och det verkar som att det börjar bli mer och mer vanligt hos andra hundar också. Man kan ju undra vad det är som gör att det börjar bli så vanligt?

Pelle blev först diagnostiserad med förrådsdammallergi via ett blodprov som skannades. Han fick allergener som vi injicerar en gång i månaden, samt att han går på kortison varannan dag. Men det hjälpte inte riktigt... Fortfarande svullnade det upp knutor mellan tårna på hans framtassar. Jag började tjata på veterinären (som är väldigt kunnig inom hudsjukdomar) att jag även ville låta Pelle genomgå ett pricktest (som man tar på huden). Denne menade att det inte skulle visa något som inte blodtesten visade men jag fortsatte att tjata... Till slut fick jag min vilja igenom och ett hudtest genomfördes. Visst visade det mer! Pelle är även allergisk mot gräspollen! (Inget ont om veterinären men... HA!). En ny blandning allergener till den månatliga injektionen beställdes.
Pelle är fortfarande inte helt symptomfri periodvis, och kommer troligen att gå på livslång behandling av kortison. Något som bekymrade mig något enormt då vi tävlade inom både lydnad och rallylydnad. Min veterinär stöttade mig och hjälpte till att fylla i en ansökan om tävlingsdispens. Gissa om att jag var nervös... En månad senare kom ett brev från SKK, och de ville ha ytterligare information. Jaha... skicka in möget och hålla tummarna igen då... Sen kom BREVET. Ville först inte öppna det. Tänk om det var kört nu?
Å det var det, fast ändå inte! Vi har nämligen dispens att tävla när Pelle är symptomfri, och inte när han har symptom.

Varför skriver jag då detta? Jo, för det är fler och fler hundar som utvecklar allergier, och jag vet vilka vånda det är som ägare. Kostnaden psykiskt (givetvis ekonomiskt också men den smällen tar man) och det lidande man ser sin hund gå igenom och man vet inte exakt varför, är enorm. En nära vän var tvungen att avliva sin hund då han höll på att äta upp sig själv av allergiska besvär. De kunde inte ta av honom från kortisonet för att göra en utredning ens! Jag är glad att Pelle kunde iallafall genomgå en utredning.

Så om du är mitt i en utredning om misstänkt allergi hos din hund, jag vet hur hopplöst det känns och hur ledsen man är. Förhoppningsvis kommer ni att få en snabb diagnos och rätt medicin, och glöm inte: var besvärlig, fråga varför, hur och hurdå?