Historien om Pelle.

Jag vet inte om jag har berättat den? Historien om Pelle?

Från "the very beginning" alltså:

Vår bruna labradortik Lovis hade blivit parad med den danska hanen "He´s a hunk" från Lab Treasures (som Pelle f.ö. slog på utställningen i Sofiero ett par år senare, ok, sidospår). Av detta blev det 3 valpar, stora och tjocka. Två tikar och en hane. Om hanen skrev mamma "mycket medgörlig" i sina anteckningar. Den ena tiken och hanen blev sålda och den andra tiken (Isa)behölls i kenneln.

Ett äldre par köpte hanen, som då blev kallad Matisse efter konstnären.

Henri Matisse

Efter ett tag började paret höra av sig med diverse saker med Matisse som de upplevde som problem. Varje uppfödare är faktiskt glad om valpköpare hör av sig även om det inte alltid är positiva saker. Men, sakerna som upplevdes som problem var att Matisse hoppade när de kom hem, han grävde i rabatten, bet på saker osv. I mina öron helt normala valpsaker och som man givetvis måste lära hunden hur man ska och inte ska göra, men det blev tydligt att paret ansåg att hunden redan ska kunna sådana saker när den levereras. För intresse att träna verkade vara minimalt.

Slutligen blev situationen ohållbar för paret, som ville lämna tillbaka valpen men förväntade sig mer pengar tillbaka eftersom valpen nu var äldre! Efter mycket om och men fick vi tillbaka valpen, som snabbt döptes om till Pelle. Efter Pelle Erövraren. För Pelle var alltid "vilse" i valplådan...

Jag minns att min sambo och jag var uppe hos pappa i Ängelholm och skulle sova i deras gäststuga, och vi pratade fram och tillbaka om vi kunde överta Pelle, som då var ett par månader. Jag hade ju levt ensam med hund tidigare, men sambon hade bara haft hund inom familjen. Det var jobb, också var det ju bandet... Jag hade hört talas om hunddagis, man kanske skulle kolla upp det?

Sagt och gjort, Pelle började bo hos oss i Malmö på helgerna för att mjukstarta när han var ett halvår, och när han var ett år började han bo hos oss på heltid.

Jag vet inte vad han har varit med om, men han var rädd när folk gick över honom, rädd för dörrar, livrädd för gallergrindar och skällde när han blev lämnad ensam i lägenheten.

Idag är han inte rädd för mycket, men fortfarande ogillar han när folk stegar över honom. Nu till sommaren ska Pelle fylla 7 år!!! Han är glad och go, och gör det mesta man begär av honom. Dock är det fortfarande väldigt svårt att komma in till matte eller husse när man är lös och det kommer andra hundar längre bort... Kan man lära gamla hundar att komma på inkallning tro?