onsdag 23 september 2009

Berg och dalbana

Berg och dalbana kan man beskriva hundträningen just nu! På vissa fronter går det framåt och på andra går det nästan bakåt.
Var nere på klubben igåkväll med träningsgruppen, jag fick återigen träna med Mona (som är väldigt inspirerande).

Pelle och jag tränade följande:
  1. Hopp över hinder, sitt, återhopp. Gick jättebra, känns säker och tycker det är jätteroligt.
  2. Sändande med ställande (rutan). Osäker (fortfarande) på att springa ifrån mig, stannade inte i rutan på kommando (WHAT!!!). Efter diskussioner och djupa veck i pannan med Mona, kommer jag fokusera på utgången. Den bara måste sitta... Så, boll alternativt korv på andra sidan rutan och bara skicka ut honom, nöta in det!
  3. Apporteringen. Jag slängde iväg apporten, Pelle sprang säkert ut och hämtade den men ingången gör han en liten lov och ett omtag. Mona kom med tipset att sätta Pelle med apporten i munnen och göra en inkallning, när han fått upp tempo och springer rakt mot mig ska jag slänga iväg favvobollen bakom mig. Ja, han släpper apporten men inte förrän han är framme vid bollen och ska ta den (första gången visste han inte hur han skulle göra då han ville ha båda, hahahaha).

Tack till min samåkningskompis Pamela som så snällt delade med sig av sin bil igårkväll! Det är roligt att sitta och snicksnacka på väg till klubben och efteråt. Ska bli spännande och höra mer om agility som Pamela tränar på tisdagar.

Idag ska vi inte träna något alls men däremot ge oss ut på en lång promenad! Skönt!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej hå! Ja det e lustigt att vissa moment sitter som ett smäck medans andra plötsligt inte alls fungerar..... Men det e bara att träna träna..... =)
Jo det var alltså någon annan som lade spåret till Cookie, inte jag själv. Man får passa på när man tränar med någon att "låna" en spårläggare. När man är ensam i skogen så finns det inte mycket att välja på =). Det gäller att låta hunden träna på så många varianter som möjligt så den lär sig flera olika spår. Sen är det oxå lätt att man själv, oftast omedvetet, lägger samma slags spår varje gång. Annan spårläggare=annan variant.
I skrivande stund håller byggarna på att riva ner den vackra plasten som satt för fönstrena.....jag kommer inte att sakna de "sprutlackerade" rutorna =).
Ha det bäst, Kram! Lookie

Pamela sa...

Så känns det ibland.. Går upp o ner. Fast det e ju tur att visa moment går bra så inte alla går mindre bra.! Får tänka positivt.! Tänkte ta ut Kimba i eftermiddag o träna lite m henne o se hur det går för oss.
Åhh vad härligt m långrunda! Helt avundsjuk nu när jag sitter i skolan o tråkar!