Slutet på tunneln?

Sambon och Pelle myser i soffan.

Molly, kan även användas som ben-vecks-värmare.



Hallååå... någon har tappat GODIS här!!!

Pelle i vilda jakten på pipebollen.

Från vänster: Molly, sambon och Pelle.

Jag går som i en bubbla! Förkylningsbubblan kallas den. Gånger 10. Jag börjar bli bättre dock, men det är ju rackarns vad däckad man varit.

Tur att man har hunden på hunddagis om dagarna och en sambo som förbarmar sig och går ut med doggisarna.

Ikväll flyttar Molly hem igen =(. Det har varit riktigt trevligt att ha henne här, även om hon inte har Pelles tempo när man är ute och går, dessutom gör hon "störtdykningar" i gräsmattan och ligger och ålar sig på rygg med jämna mellanrum (mamman kallar det att svimla). Men vad annat kan man förvänta sig av en labrador dam i sina bästa år?